Stadsvandring med far – Hur far gav mig ett hem

I dag såg jag hur far och son delade en bakelse i Kulturhuset. Pappa och jag brukade visserligen dela en bakelse på Vetekatten, men jag kände igen mig i pojken. Det var en dag som var speciell. Pappa brukade ta med mig på stadsvandring och avrunda med fika. Såhär kunde det vara…

En av de första vårdagarna 1994, vid Karlberg Slott. Där pratade du om Bellman, Karl XII och hans hund Pompe. Sedan tog du mig vidare mot Sankt Eriks-kvarteren och berättade om när Lenin var på besök i Sverige, på just de gatorna, under sin exil. Du brukade berätta om Greta Garbos palatsliknande fönster och hur den skygga skådespelerskan gav Sverige ett ansikte på vita duken.

Du tog mig vidare till Observatorielunden där du pratade om de sista resterna av Brunkebergsåsen och när Klarakvarteren revs under 1960-talet. Du pekade ut mot Stockholms innerstad och visade varför staden hade vuxit just på det här viset. Järnvägen, industrierna och portarna mot norra Sverige.

Du väntade in kyrktornens klang och romantiserade över kyrkans roll i Stockholm förr. Då skulle tornen allena skrapa mot himlen och vara det som påminde Stockholmare om en given ordning. Nu skrapade andra byggnader skyn och visade på en ny ordning – tjänstemannaordningen.

Du var för rationell för att tro på Gud, men du pekade samtidigt på de fina budskap som Bibeln hade. Tro, Kärlek och Hopp.

Du hade ljugit för prästen under konfirmationen och när du gifte dig med din första fru. Därför blev det inget kyrkbröllop med mamma. ”Jag ljuger ogärna och i synnerhet inte inför någon som jag inte ser kan finnas.” Du lämnade alltid en brasklapp och sa: ”Men tro, är något privat och personligt. Vad du väljer att tro på är detsamma som att välja vad du inte tror på.”

Vi fortsatte ner mot Drottninggatan där du pratade om August Strindberg och hans psykoser. Du fascinerades av hans sätt att beskriva miljöer och inte minst Stockholm och reciterade delar ur röda rummet direkt ur minnet.

Vi närmade oss PUB och du berättade om hur du under uppväxten hos dina farföräldrar fått förmånen att ständigt vara klädd av varuhuset.

Vi vek sedan av mot vetekatten och beställde antingen en bakelse att dela på eller varsin vetebulle.

Varje vecka, under lång tid, tog du mig på stadsvandringar och berättade om staden, på ett sätt som jag aldrig glömmer.

Det du gav mig, pappa. Det var inte bara kunskap om Stockholm. Du gav mig kärleken till staden. En stad som hade fått nya chanser och som utvecklades ständigt. Du gav mig ett hem.

 

Annonser

One thought on “Stadsvandring med far – Hur far gav mig ett hem

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s