Ett liv är ett liv – även ett fågelliv

Pappa och mamma fick stå ut med diverse djur som deras son plockade hem.
Grodor, ödlor, ormar, spindlar, möss och en och annan skadad fågelunge.
I Roslagen fann jag kärleken till Johan I under sommarlovet. Johan I, gråsparv af Ekroth, blev min följeslagare den där sommaren i Roslagen.

Namnet fick han efter att jag nästan hade trampat på honom i grannarnas trädgård. Det svaga pipet bröt av oss barn som lekte ta-fatt med katterna under den stora eken. Katter som avskydde barn, för övrigt.

Det blev ett tacksamt avbrott från klösande katter när jag gick ner på knä för att se närmare på honom.

Den lilla kroppen hade burrat upp sig till en fjäderboll. Johan I påminde mer om ett påskpynt än en gråsparv. I eken fanns boet som jag klättrade upp för att titta på. Där fanns inga sparvar eller ägg kvar. Hade katterna ätit upp ungarna och ungarnas föräldrar?

Johan I hade problem med att ge vittnesmål och jag beslutade mig för att adoptera den grå tussen och bära hem honom till mina föräldrar som satt och drack kaffe på verandan.

”Micke, det där är en vild fågel och vi kan inte göra mer än att kanske ta den till en veterinär eller kontakta viltvårdaren.”

Pappa var rationell, som vanligt. Eller sa han det i ren självbevarelsedrift? Han sökte kanske en utväg för att inte hamna med en gråsparv i lägenheten i stan!? Nog skulle han bli den som skötte spillet, så att säga.

”Det är en gråsparv. HAN heter Johan I af Ekroth. JAG är hans pappa nu.”

Pappa gav mig en lång och trött blick under lugg. Träden spelade sina lövsymbaler, medan pappas sockerbit smälte under omsorgsfull och eftertänksam omrörning i hans kopp med fat. Syster satt bredvid och stålsatte sig med mig. Lillasyster min.

”Han blir ju kattmat annars, pappa!? Han kommer ju DÖ! DÖÖÖÖ!”

Syster visste vilka argument som bet på en stockkonservativ pappa med ett varmt hjärta för svaga individer.

I veckor satt syster och jag varje dag och matade den lilla ungen med diverse insekter och mask. Pappa hade förstås en bok om det hela på lager som han tvingade mig läsa in mig på och hade förhör på kritiska punkter om fågellivet.

Sådan var pappa. Inget skulle höftas eller lämnas åt slumpen. Ett ansvar ska omhändertas med största respekt och i synnerhet om det gäller liv – även djurliv.

Johan I hoppade efter mig vart jag än gick på tomten. Det var Johan I och jag. Nobelt, ädelt och vi skulle utföra stordåd tillsammans.

Men veckorna gick och sommarlovet gick mot sitt slut. Bilen packades och vi satte in oss i familjens Volvo med blå metalliclack. På väg mot Stockholm. Men Johan I fanns inte med i bilen.

Pappa hann inte mer sätta in nyckeln i tändningslåset innan två barn i baksätet började storgråta och förklara hungerstrejk om inte Johan I fick följa med oss till stan. Kanske mest jag. Syster grät ikapp i ren sympati för saken.

Johan I adopterades av hela familjen Åström nu. I bilen satt han på min axel hela vägen hem. Det här var underbart. Det var vänskap in i döden!

Det här var början på slutet för Johan I.

Johan I blev en knapp sommar gammal. I min iver att ge honom ett varmt välkomnande till storstaden fick han mosade hallon och lite potatismos. Tyvärr klarade Johan I:s mage inte av den dieten.

Ovetandes om att Johan I:s mage började svälla gick jag och lade mig.

Morgonen grydde och jag kom in till köket där pappa satt med en tändsticksask framför sig. Han tittade ner i bordet och bad mig att sätta mig ner. Köksklockan tickade orolig och jag visste väl hur det stod till, men som en sexåring ville jag helt enkelt inte erkänna det.

”Micke, jag måste tyvärr säga att Johan I gråsparv af Ekroth har dött. Han dog en lycklig död på potatismos och hallon, men han klarade inte av det. Hur vill du begrava honom?”

”Under en Ek.”

Där låg Johan I gråsparv af Ekroth i sin kista och mot sin sista vila med magen full av hallon och potatismos. Pappa körde mig till en ek. Pappa grävde en fågelgrav och pappa hjälpte mig att hitta passande blommor till graven.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s