Pappas diagnostiska prov

valp, mikael wallentin åström

Churchill och jag
Foto: Privat

Pappas pedagogik gick ibland ut på att simulera konsekvenser i en kontrollerad miljö.
Det rörde sig om stort som smått, men det rörde sig framför allt om att testa hur mogen jag var för en uppgift.

Länge hade jag tjatat om en hund. Speciellt den perioden då jag ägnade hela sommarlov, helger och kväller på en bondgård utanför Stockholm. Där fick jag hjälpa till med det mesta som hade med djurhållning att göra och lära mig hur det var att verkligen arbeta i en grupp. Det fanns roliga sysslor och mindre roliga sysslor. Det var inte varje dag som jag fick köra häst och vagn, eller rida ut. Ibland fick jag mocka och fylla på hö- och halmbalar så att jag trodde ryggen skulle gå av.

Intresset för djur tog jag förstås med mig hem. Du kanske redan har läst om Johan I, gråsparv af Ekroth? Den lilla fågeln som dog av förstoppning på mosade hallon och potatismos? Jag ville bestämt ha en hund.

Pappa bestämde sig för att börja inleda ett av sina pedagogiska diagnostiska experiment med mig. Sin son i 10 – 11-årsåldern.

”Nu har du tjatat väldigt länge om det här, Micke. Vet du vad det innebär att ha en hund? Det är inte som med hunden på gården, som kan vara med hela dagarna. Du går i skolan och mamma och jag jobbar. Vem ska vara med hunden då?”

Vad jag än sa, hur jag än sa det och hur mycket jag än lovande att jag skulle komma hem under rasterna för att vara med hunden, hjälpte det inte. Att jämföra med kompisarna som hade hund och löste det på ett bra sätt hjälpte inte det heller.

”Här är ett skärp, Micke. Om du varje morgon, när jag går upp till jobbet, går ut med det här skärpet i handen i ett trå månader så ska jag prata med mamma och se vad vi kan göra.”

Jag sken upp och såg det som ett löfte. Det här var alltid det sista steget att få igenom något i vår familj. Pappa och mamma skulle hålla rådslag, om jag lyckades med uppgiften i tre månaders tid.

Skärpet var i brunt läder och rätt slitet. Men det uppfyllde sin diagnostiska funktion.

Klockan ringer 05.00 och jag hoppar upp ur sängen och går ut med skärpet, som jag hade lovat. Pappa sa inte ett ord om morgnarna. Jag var ute i 45 minuter.
Jag hoppade upp varje morgon och var lika entusiastisk varje gång… i en månads tid.
Sedan började sommar gå över till höst.

De hårda vindarna började piska upp löven och regnet öste bibliskt ner i Sundbyberg.

”Pappa, det regnar ju massor. Jag kan inte gå ut nu.”

”Det hade en hund inte brytt sig om. Det är bara att gå ut. Två månader kvar nu bara.”

Det där regnet ville inte försvinna. Ovädret väntade ut mig – vägrade ut mig och jag såg tydliga likheter med pappas orubbliga inställning och vädrets orubbliga kaskadkräkning över Sundbyberg.

Efter en veckas regnande gav jag upp. Jag erkände mig besegrad och grät i duschen över misslyckandet.

”Micke, en hund är ett liv och kräver väldigt mycket arbete. Det är mer än en bästa vän. Det blir som ditt barn. När du bli äldre så kan vi prata mer om det här med hund, men just nu är du inte redo för en hund.”

Pappa stängde inte dörren för att skaffa hund och det var en glädje för mig. Någonstans visste jag att han hade rätt. Kraven på mig skulle jag inte klara av.

Jag är glad över att pappa visade upp min mognad och min färdighet inför mig själv. Speciellt när det handlar om liv och jag skaffade hund lite senare i livet, även om jag också tvangs omplacera honom efter att ha separerat och flyttat tillbaka till Stockholm. Just den biten känns fortfarande tung. Väldigt tung.

Nå väl… Det är lite synd att jag inte kan pröva mina färdigheter som pappa… Men jag tror att jag skulle vara bra som pappa. Det är vår. Och just nu skriker mina obefintliga äggstockar vid varje dagisgrupp som går förbi mig på stan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s