Jag vill ha rätt nu

Jag diskuterar ännu med pappa…

Hur mycket kraft ska en lägga ner på något och varför? Är det för mig själv och mitt eget ego som jag stöttar andra i sitt arbete?

Pappa hade skrattat åt min situation i dag och sagt att jag ser lösningarna ur fel perspektiv. Min stöttning till andra behöver utgå från deras villkor och förutsättningar. Annars riskerar mina ansträngningar att uppfylla mina egna målsättningar, istället för att den som behöver min stöttning får rätt typ av stöd – stöttning i att lösa sin problemformulering.

Till del behöver jag anpassa mig efter det, även om fokus hos den andre kan tyckas missa målet. Det får bli en balansgång. Det måste bli en balansgång. Det är rationellt. Det är riktigt och det är framför allt rimligt att jag ska lyssna på spöket av pappas klokskap. Ändå sitter jag på tunnelbanan och grämer mig över att jag inte tycks nå fram som mentor – istället för att se till vilka möjligheter som finns.

”Självmedömkan”, kan jag höra pappa viska till mig.

”Orimliga förväntningar”, fortsätter han.

Jag knyter handen i fickan och förargar mig över pappas självklara konstateranden. Jag väser fram ett ”jajajaja jag vet”.

Pappa skulle sätta sig jämte mig med en kopp nybryggd kaffe och säga: ”Var inte så otålig, gubben. Du ska se att du får rätt tillslut.”

Men jag vill ha rätt NU! Det skadar inte att lyssna till spöket, till del i alla fall…

I morgon börjar balansgången igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s