Plikten

Pappa drevs av en stark plikttrogenhet och lojalitet. Vissa gånger intill dumhet, kunde jag tycka, men pappa kunde stålsätta sig mot det mesta för att jobbet krävde det.

Bra jobb belönades med mer jobb och mer jobb var ett signum på goda egenskaper.

Stackars pappa. Vissa dagar kom han hem helt utkörd. Mörad i sinnet, men med ett leende på läpparna och alltid intresserad av hur syster och jag mådde och hur vi hade haft det.

Men ögonen var trötta.

Mitt stöd var kanske inte det bästa alla gånger. Jag förstod inte att plikt och lojalitet var synonymt med ansvar för pappa. Något jag förstår i dag.

Han älskade ansvaret – över jobbet och över oss.

Jag förstår nu, pappa… för jag tror att jag är likadan själv.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s