Pappa fostrade mig att välja

Den 1 maj. Röda fanor på många gator och torg i dag. Pappa skulle vrida sig obekvämt åt ”spektaklet”, men ändå inte tveka att uppmuntra mig där jag nu har deltagit. För pappa gav mig en god grund att stå på, när det kommer till att göra egna val och stå för dem.

Politik var ämnet som fick samtalen att bränna till mellan pappa och mig. Oändliga diskussioner om samhällssystem som skavde mot varandra; pappas, å ena sida, analys som präglades av realism och min mer systempräglade syn av liberalism. De gick inte att förena.

Även om debatterna kring middagsbordet kunde bli till mindre krig hade pappa alltid en och samma inställning när vi stillat oss: det viktiga var att jag tyckte över huvud taget. Jag skulle ta ställning och ha modet att stå upp för det.

Den här inställningen var så viktig för pappa att han stöttade mig i mina engagemang, så länge som de hade en demokratisk grundsyn. Det är förstås inget jag förstod då, som fjorton-åring, men något som jag förstår i dag.

Stackars pappa. Han skjutsade mig till åtskilliga politiska läger, evenemang och demonstrationer med elevrådet. Alltid lika nyfiken och alltid lika frågvis. Jag skulle förstås försvara mina val också.

Pappa behövde inte själv hålla med om mina engagemang eller åsikter, men han närde dem och behandlade mig som en vuxen när jag skulle stå upp för dem också. Därav diskussionerna. För pappa handlade det om att ge mig en god grund för mina val, berättade mamma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s