Därinnan ett god natt – pappa

Till och från arbetet vaggas jag av Glimmande Nymf. Det påminner om pappa.

Fred Åkerströms stämma famnar om mig med en sprödhet som spricker i samma ögonblick som jag behöver kliva av tunnelbanan. Samma station, till och från. Tillnärmelsevis samma klockslag.

Det är en värmande stämma till låns.

Stationerna innan har Åkerström burit all min tvivel och skingrat all min oro, för att sedan bjuda in till samma skörhet som pappa befinner sig i just nu.

De starka dån av längtan och åtrå som finns i varje liv. Korta. Svepande. Handfasta och rikliga toner som inget hellre vill binda livet till evighet viker av från motivet. Arrangemanget spricker till en vacker sorti.

Det är inte orden. Det är tonerna i stämman och arrangemanget som påminner mig om hur allt en gång var starkt, robust och klart, för att sedan frustretat klänga sig fast vid vad som än finns kvar.

Därinnan ett god natt. God natt.

(Glimmande Nymf Fredmans Epistel N:o 72, av Carl Michael Bellman)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s