Sanningen kräver tålamod

Pappa kände till varje liten skråma på min kropp. Han förstod varje liten nyans i min röst och kunde syna varje bluff jag försökte mig på.

Lögnen parkerades i mig. Nog såg han den allt. Oroskänslan i maggropen var straff nog för att ha prövat pappas förtroende. Sanningen kom alltid fram, mer eller mindre smärtsamt för oss båda.

Han väntade ut sanningen i dagar och månader, intill dess att väntan blev nog. Intill dess att han såg att jag inget hellre ville än berätta.

Lögnen i maggropen holkade ur rösten som fylldes igen med skammen.
Efter skammen kom sedan förlåtelsen och efter förlåtelsen kom lättnaden.

Vad jag har lärt mig? Sanningen kräver tålamod!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s