Lär mig leva

Jag kan känna det i tiden som går;  liderligt mot en ny cykel slår den i all den tvekan som jag fostrats till att bortse ifrån.

Livet ska levas och aldrig överlevas. Den ska vinnas i en jämn kamp och aldrig övervinnas genom övermod.

Känslor, människor och upplevelser ska drabba en som lyckosamma olyckor – lika motsägelsefulla, som just så.

I din fåriga hy kan jag se hur du givit dig hän lyckan. I dina valkiga händer känner jag hur du har slitit för din kärlek.
I din spruckna röst kan jag höra hur du tagit ton för din plats i livet.

… Utan tvekan, ånger eller förljugenhet.

Pappa, hur gjorde du?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s