Allt jag ville

Det gick en gräns för din lojalitet och pliktkänsla. Den drogs när du inte längre orkade vara närvarande. Den var som skarpast när du inte orkade lyssna eller förstå. Gränsen för dig var nådd när du kände hur du försummade oss.

Bot och bättring kom först efter att du erkänt dig uttjänt. Du såg det som en svaghet först, men såg det sedan för den baksida av medaljen som det faktiskt var. Men pliktens glans lockade dig ändå,  för det var sådan du var.

Vi målade,  skrev och pysslade hemma. Din kärlek tog vi inte miste på, men ibland kändes allt inte nog.

Du slets mellan plikt och kärlek. Det tärde dig. Jag såg det. Ändå krävde jag all din uppmärksamhet och all din erkänsla. Du slets mellan förväntan och ditt faktiska ansvar. Jag var både orättvis och oförstående…

Men, pappa… du räckte till för oss alla. Ibland var bara mitt ego större än ditt hjärta. Förlåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s